STRÄNGNÄS

MIN BARNDOMS GATA

Bertil A G Schalén

Den här sidan handlar inte om Strängnäs historia. Den kan ni hitta på annat håll - Kommunen har t.ex.
ett par trevliga sidor.  Den bästa källan för sentida historia är dock, enligt mitt förmenande "Frittes Klipp"  i  
( numera nedlagda? )Strängnäs Journalen.
Det är nog tack vare Inge Bergqvists trevliga artiklar som jag inspirerades att gå vidare med det som är föremål för denna sida...

Jag intresserar mig nämligen för en viss del av Strängnäs, nämligen min barndoms gata "Gullringsgatan",
samt i viss mån området "Lillgärdet" där gatan utgör en central del.   Ursprungligen väcktes intresset genom  en del
vykort som jag "ropade" in på en auktion - min stora vurm här i livet är ju "loppisar" och auktioner. Jag hade ju tidigare haft
funderingar över ämnet och kände nu att det nu var dags att göra något konkret.

Lillgärdet är ett område beläget mellan Storgärdet, Tallåsen och Sörgärdet -  numera ganska centralt  beläget i Strängnäs.

Områdeskarta

GULLRINGSGATAN
Strängnäs i sig är beläget på en udde i Mälaren, norr om den öst-västliga förkastningsbranten.
När isen började dra sig tillbaka för 9.800 år sedan blottades inte Gullringsgatan omedelbart. Mälardalen låg
ca. 150-160 meter under havsytan och det skulle dröja ett tag innan de första delarna stack upp över ytan.
De högsta delarna höjde sig ur vattnet någon gång mellan Ancylus- och Litorniatiden för ca. 4.500 år sedan.
Men Gullringsgatan låg fortfarande under Litorniahavets vågor.  Under första årtusendet före kristi födelse
blottlades dock området från vatten. Fortfarande, in i vikingatiden, gick kustlinjen ungefär där nuvarande
Trädgårdsgatan är belägen. Det tidiga Strängnäs var ju faktiskt en ö. Ända in på 1700-talets senare del var
vissa av Strängnäs nuvarande gator (  tex. Lasarettsgränd ) rejält sumpig mark.

Vad som funnits på Lillgärdsområdet från det torrläggandet ägde rum till det för första gången omnämnes i 
stadsplaneutarbetningen  1907 är fortfarande höljt i dunkel. Det får mina framtida forskningsinsatser
söka klarlägga. Men namnet antyder i alla fall att man i huvudsak nyttjade detta till att vara en av stadens
betesmarker. Den tidigaste belagda bebyggelsen på Gullringsgatan är från 1916 ( Mejeriet ), men jag har skäl
att tro att det här har funnit bebyggelse tidigare - t.ex. lador, logar etc. I David Alldes skrift från Strängnäs Gille
finns en antydan till att området kan ha nyttjats av de sk. "potatisbönderna".

Under 1900-talets första år planlades stadens jordar; Storgärdet, Sörgärdet och Lillgärdet. Strängnäs
expanderade befolkningsmässigt och behovet av bostäder ökade. Stadsplanens, av 1911 års modell, intentioner
var en öppen villastad och Industriområde(!).

Ett tidigt kort antyder odlade arealer...

Vy över Strängnäs från Eskilstunavägen. Vinkeln gör det svårt att avgöra
om vi verkligen ser ut över en bit av Lillgärdet till höger.
Bilden är från ca. 1890.

Det var först 1911 som Gullringsgatan uppträdde på en karta utgiven av Strengnäs tidning.

1911 års karta - observera att Gullringsplanen verkar, av någon orsak,
vara besynnerligt "U"-formad.

Gullringsgatan är som sagt huvudgatan i Lillgärdet. Själva namnet på gatan är också det ett mysterium. Man har velat
härleda detta till sjön Gullringen. Denna ligger en bit väster om Strängnäs och var resultatet av en uppgrundning av det
gamla sundet mellan Vansö och Eldsund ( det gamla tingsstället "Eldsunda lööt" ). Ännu på 1750-talet var detta en segelled
mellan Strängnäsfjärden till Söderfjärden. Namnet på sjön kan ha kommit av en folksägen om en övermodig person som
kastade en gullring i sjön ( vilken snart kom tillbaka ). Man har på 50-talet här hittat en stor guldring från vikingatiden!
Geografiskt är det dock svårt att se någon anknytning mellan gatan och sjön. Här har vi alltså ännu ett stort frågetecken.

Min egen fantastiska teori är att just den ännu onamnade grusvägen runt Gullringsplanen tidigare hade formen av en ring...
Här kan också finnas en antydan till ett "noanamn". Det var insmickrande namn på farliga objekt som t.ex. "gullben" ( varg )
eller rentav den förut omtalade Gullringen (  som var mycket sumpig och där betande djur lätt gick ner sig ). Man ville inte
benämna något för dess rätta namn i rädsla för t.ex. eventuell åkallan. Frågan är dock vad som var så farligt i detta område?

Utmärkande för Gullringsgatan är den "D-formade" gräsplanen i dess mitt - Gullringsplanen vars funktion är mig ett mysterium.
Jag minns från min barndom att den delvis var koloniområde, men jag har aldrig förstått varför den inte bebyggts? Planen har
funnits sedan gatan för första gången dök upp på kartorna 1911. Namnet fanns fortfarande inte registrerat i den allmänna
namngivningen av parker och öppna platser 1963. När planen blev Gullringsplanen är därför oklart.
Kanske det är denna yta som är det egentliga "Lilla Gärdet"?

Ytterligare kort från egen samling.
Troligen från 1935-36. Jag tycker mig se en del
bråte/byggnationer vid det "nya" läroverket på Storgärdet.
Huset på Bondegatan 8 är inte byggt än ( Byggdes 46-48? ) .
Gullringsgatan har här en intressant sträckning rakt in på skolan.
Vissa, tidigare okända, vägar korsar ev. Gullringsplanen. Den s.k.
"Mjölkaffären" är ej heller ännu bygd. Här finns bara trädgård.
Nedan - uppforstoring av det aktuella området på kortet.

SKRIVAREN & KVARTERSHISTORIA
1919 kom en kunglig förordning att också landets mindre städer skulle ha moderna stadsplaner, lätthanterliga fastighetsregister
etc. Därav kom vårt namnande i form av "kvarter" ( egentligen fjärdedelar av en ort ). På Lillgärdet finns tre egentliga kvarter
- Skrivaren, Mjölkdroppen och Logarna.  Skrivaren är den större av dessa och upptar östra sidan av Gullringsgatan. Kvarteret
avgränsas av Bondegatan och Dalsängsgatan, samt i söder en liten bit av Ladugatan. Namnet säges syfta på typografen
Johan Albin Lundström ( f. 1884 ) som bodde i Skrivaren 1 (  Skrivaren 1 består av två hus. Lundströms bodde i det mindre av
de båda trevåningshusen ) vid Gullringsgatan 1. Han bodde f.ö. på andra våningen, granne med undertecknad som växte upp
i just denna lägenhet. Detta hus är troligen mycket äldre än grannhuset.  Eventuellt från tidigt 20-talet. Det är nu väl renoverat,
men under den tiden jag växte upp fanns fortfarande kvar nischer för kakelugnsventilationen.
Det finns också möjlighet att namnet påverkades av att här också bodde lektorn Einar Teiling ( f. 1888 ) i Skrivaren 12 och
Stadsingenjören D.E. Aronson i nummer 13. Två av fastigheterna har haft egna namn - Sörgården ( Ladugatan 11 som ligger
högst upp i den backe som Gullringsgatan ändar i mot söder ) och Högsäter ( Dalsängsgatan 10 ). Skrivaren 2, 3 och 6 upptogs
under ett okänt antal år av en mindre, stiftelseägt, äldreboende ( Pavre honteux ) för ålderstigna fröknar. Detta tillkom är 1925
efter det stadsfullmäktige upplåtit marken.

Kvarteren på Lillgärdet.

Mjölkdroppen har fått sitt namn efter den mest framträdande byggnaden på Gullringsgatan ( nr 4 ) Strängnäs mejeri, vilket
startades av mejeristen Johan Oskar Olsson ( f. 1876 ) och byggdes av Axel Johan Carlsson Dohlwitz 1916. Dohlwitz har
byggt många andra byggnader i staden. T.ex. på Nygatan. I samband med detta erhöll Lillgärdet 1917 vatten och el.
Byggnaden från nyttjades från 60-talet och framåt för annan industriell tillverkning. Mejeriet revs  i slutet av 80-talet.
Samtidigt med mejeriet byggdes också det stora röda tegelhus ( nr 9 ) som nu har adress Bondegatan 4. Det var ämnat åt
mejeristen själv och innehöll - förutom lägenheter - en mjölkaffär. Huset heter Barfsätra/Barvsättra och syftar på namnen
Barva och Säter. Mejeristen hade flyttat in från Barva - mellan Strägnäs och Eskilstuna  ( Jag har dock en vykort i min samling
som tyder på att huset byggdes före mejeriet ).
Gullringsgatan 8 ( mjölkdroppen nr 6 ) har namnet Sörhaga.

Ett kort som troligen härstammar från krigsslutet eller däromkring.
Uppförstorinmgen nedan visar att Bondegatan 8 ännu inte är byggt.
På Bondegatan 6 är fortfarande en trädgård. hela området ser
bra mycket lummigare ut än någonsin senare.

Detta kort  torde vara från samma period som det ovanstpende.
Bildens högersida är en detaljförstoring ( Egen samling ).

Ovanstående vykort ( och detaljbild ovan ) är troligen från före 1916!
Jag kan nämligen inte skönja mejeriet. Däremot finns huset på Bondegatan 4 (!).
Framför Gullringsgatan 1 finns ett hus som sedan blev vaktmästarbostad när läroverket byggdes ett
par decennier senare.  Upp mot kvarteret logarna ( se nedan )  syns troligen en del av ursprungsbebyggelsen.
Gullringsplanen verkar vara ett gärde ( Från egen samling ).

De tredje och minsta kvarteret på Lillgärdet har namnet Logarna (  Mellan Ladugatan och Lillgärdsgatan ).
Namnet kommer av att man på 1800-talet flyttade hit stadsböndernas lador och logar. Inom kvarteter finn två namngivna
fastigheter - Skogsliden ( nr 6 ) och Björksäter ( nr 7 ).

Vy från Eskilstunavägen över läroverket ( sent 30-tal? )
Till höger skymtar Lillgärdsgatan och Bondegatan med Barfsätra.
( Från egen samling )

GATOR
På Lillgärdet finns ytterligare en gata - Lillgärdsgatan. Om den vet vi inte mycket mer än att namnet kommer av området och
det dök upp första gången 1911.

Andra gator som området gränsar till är Ladugatan ( mot Tallåsen ) i söder. Gatan var 1911 gränsen mot den ursprungliga
stadsskogen ( en liten rest finns kvar på Tallåsen ). Namnet är övertaget från en annan gata i stan. Den är numera en av
huvudgatorna och heter Trädgårdsgatan. Orsaken till namnbytet var att de lador och logar som fanns kvar vid den gamla
gatan efter branden 1878 nu flyttades hit. Efter påbud 1928 skulle samtliga lador och logar på Lillgärdet vara flyttade före 1938.
Dalsängsgatan utgör en gräns mot Sörgärdet i sydost. Namnets ursprung är något diffust. Det blev fastställt slutgiltigt 1927
efter en del debatter. Man härleder det dels från Daalslsaegena ( Troligen mellan Strängnäs och Eldsund ) som omtalas redan
1336 och Dalssenghena i registraturen 1525. Ännu i slutet på 1800-talet  omtalas området för sin prunkande blomsterklädda
backe som bl.a. nyttjates när man ville dekorera domkyrkan.
I norr avgränsar Bondegatan mot Sörgärdet. Namnet sades vara "Enkelt och lättfattligt samt har hävd för sig".
Det tyckte man i alla fall 1923 när gatan färlängdes genom att t.ex. ta över den sträckning som förr hette Domprostallén.
Slutligen gränsar området till Storgärdet genom Eskilstunavägen i väster. Eskilstunavägen namngas första gångn 1871.
Men samma namn har troligen nyttjats långt tidigare. I närheten av Lillgärdet, på Eskilstunavägen, torde Svingrindsbacken ligga.
I backen stod en grind som var försedd med vaktstuga. detta för att släppa ut och in resande och djur i en annars troligen
gärdsgårdsomgärdad stad. Priset för grindöppnandet låg på mellan 2-5 öre eller en sup. Fortfarande 1906 fanns ett 40-tal kor i staden.
Grinden togs bort ca. 1910. Utanför grinden låg Stora Svingrindskärret - en populär skridskosjö om vintern. Numera upptas
området av bensinmackar och industri.

INDUSTRI & AFFÄRSLIV
Den enda formen av industri som förekommit i området torde ha varit inom mejeriets lokaler. När mejeriet lades ner togs så
småningom lokalerna över av en förpackningsindustri ( "Påsen" ) som var verksam här i en femtontal år. För övrigt har jag
noterat en viss tillverkning av borstar och korgar inom Mjölkdroppens område. Vad jag minns var det en synskadad man som
sysselsatte sig med detta i en mindre lokal.
Vad gäller affärsverksamheten så har den varit betydligt mer omfattande. Förutom en mindre presentbutik i kvarteret Logarna
( Ladugatan ) har dessa också varit koncentrerade till Mjölkdroppen. Under min uppväxttid fanns inne i kvarteret en mindre
matbutik som sedemera kom att ersättas av en mer omfattande ( "Ringköp"? ) livsmedelsaffär. Vi får inte förglömma att det
varit genomfart i kvarteret från mejeriet till Bondegatan 4. De hus som nu ligger där är av relativt färsk datum - med något
undantag. Jag har inte sett några kartor som visat på detta. Ej heller vet jag om denna sträckning haft något namn. I huset på
Bondegatan 4 har förekommit flera olika affärsverksamheter som mjölkaffär, charketuri ( Göstas? ) och Kemtvätt ( Nya tvätten ? ).
På Bondegatan 2 har förekommit tvätteri och cykel-och sportbutik. På Bondegatan 6 låg under min tidiga uppväxt den s.k. "mjölkaffären"
- ett större "närlivs". Alla dessa har sedan länge gått i graven och kvarteren innehålle numera uteslutande bostadshus av olika typ.
På Mejeriets tomt ligger numera en länga radhus.

Vykortet ovan, också från egen samling,   visar i övre vänstra delen delar
av området Lillgärdet ( T.ex. tegelhuset på bondegatan 4 och
några hus i kvartetet logarna ) . Vi ser också den yta där
läroverket senare byggdes. Troligen från sent 20-tal.

En gnska tydlig översiktsbild av Lillgärdet ( mitten av 40-talet ).

 Här finns ännu en sida med bilder och kartor. Lade dem separat med tanke på nedladdningstiden hos dem som har en långsam
uppkoppling. Jag kommer med tiden att omarbeta denna sajtdel.

 

 

LITTERATUR

Allde, David: Jag var potaisbonde i Strängnäs. Strängnäs, 1968. Utgiven i regi av Strängnäs Gille ( 2 ) .Intressant berättelse om potatisböndernas villkor runt förra sekleskiftet.

Cairén, Sune: Från Småstad till storkommun. Strängnäs, 1992.
Utgiven i regi av Strängnäs Gille. Skildrar utvecklingen från 1956 till kommunsammanslagningen 1971. Trevlig läsning om specifika original, annars något rörig i sitt gidtyckliga urval av betydande
händelser. Lite för mycket subjektivt kommenterande....

Cairén, Sune: Bland Borgmästare och stadsbönder. Strängnäs, 1990. Utgiven i regi av Strängnäs Gille ( 21 ). Trevliga korta berättelser om livet i Strängnäs från Gustav Vasas tid fram till mitten av 1700-talet.

Ejeborg, Sven-Erik & Hellkvist, Arne: Strängnäs i gamla vykort.  Europeiskt Bibliotek, 1998. Trevligt att se alla dessa kort!

Elgfeldt, Runar: Strängnäs-mälarstad. Strängnäs Gilles minneskrifter nummer 10. Strängnäs, 1973.
En kort, turistanpassad, skrift som nog hämtat fakta från den stora Strängnäs stads historia.

Erneberg, Helge: Strängnäs under stadsfullmäktiges styrelse. 1875-1925. Strängnäs, 1926.
Mycket intressant vad avser utveckling av staden efter den förödande branden 1871.

Folkegård, Jan: I våra kvarter. Strängnäs på 50-talet. Winberg, 1997.
Förvisso trevlig, men inte alltför uttömmande bok.

Föreningen Strengnenses: Strängnäs stads historia (   red. av Hans Jägerstad )
O. Erikssons bokh. (distr. - och min gamla arbetsplats på 70-talet! ), 1959.
Själva grunden för all Strängnesisk hembygdsforskning. Ett monumentalverk som detaljerattar upp var aspekt (geografisk, botaniska, samhälleliga etc. ) av Strängnäsbygdens historia. Skall man bara läsa en bok om Strängnäs så är det denna som gäller!

Olofsson, Lena: Flyttstudie över Strängnäs Kommun. Uppsala, 1994.
En demografisk utvecklingsstudie.

Pettersson, Kerstin: Gator och kvarter - Strängnäs, Mariefred, Stallarholmen och Åkers styckebruk. Eskilstuna : Stadsarkiv, 1998.
Ett knappologiskt mästerverk! Kort historik över minsta lilla kostig eller antydan till kvatersbildning i Strängnäs med omnejd. Fantastiskt rolig och fyllig!

Samuelsson, Vilhelmina: Bilder från Strängnäs - Jämte några dikter. Göteborg, 1910.
Ja, vad kan man säga. Tonvikten ligger på lyriken, men de gamla bilderna är mycket intressanta.

Strängnäs Gilles årskrift nr 28. Strängnäs, 1992.
Alltid lika intressanta!

Strängnäs Gilles årskrift nr 19 - Emma Berg berättar. Strängnäs, 1983.

Strängnäs nya läroverksbygnader. Bilaga till läroverkets årsredogöerlse 1935-1936. Strängnäs, 1936.
Om nybyggnationen på Sörgärdet/Lillgärdet.

 

ÖVRIGA LÄNKAR

Aspö/Tosterö/Oknö/Arnö Hembygdsförening

Synpunkter eller tips?
MAILA MIG!